* Från November 2011
Väldigt ofta hör man folk säga att musiken är ett språk. Många brukar även påstå att det är ett universiellt språk som enar alla olika sorters människor på vår lilla planet. Musik går att likna vid massor av saker men just liknelsen med språk tror jag kan ge musiker ytterliggare en ingång i musiken. För hur lär man sig ett språk? Vad är det som är viktigt för att kommunicera sina tankar till andra människor? Hur är ett språk uppbyggt?
Om musik är ett språk så kan ett framträdande liknas vid ett tal. På samma sätt som det finns naturliga ”performers” finns det naturliga talare men det finns massor av sätt att förbättra sin talkonst med hjälp av t.ex. retorik. Inom den antika retoriken talade man om den ”retoriska triaden” :
- Ethos- En talares trovärdighe
- Pathos- Förmågan att väcka känslor hos lyssnaren
- Logos – Att talet är förnuftigt och trovärdigt
Jag tycker att den retoriska triaden går att överföra rakt av till en musiker på scenen.
En musiker måste ha ett ethos för att folk överhuvudtaget ska komma och lyssna. Om nu publiken är där av andra orsaker måste musikern ganska tidigt visa att han eller hon är kompetent musiker.
Jag tror t.ex. inte att en helt okänd pianist skulle kunna starta ett soloframträdande på samma sätt Keith Jarrett. Publiken som besöker Keith Jarretts konsert vet att han har ett väldigt stort ethos och kan därför acceptera att han spelar ”dåligt” en längre stund än den okända pianisten. Men förr eller senare måste även Keith Jarrett komma till pathos. Om lyssnaren får en känslomässig upplevelse från konserten så brukar det sällan vara en konsert man minns eller talar om. Hur man uppnår pathos som musiker känns som ett oändligt ämne men jag tror att det viktigaste är att man är ärlig med sig själv och tror den musik man framför. Här kan man välja att ta upp Diderots paradox om huruvida musikern bör eller inte bör känna de känslor som ska förmedlas… men jag väljer att inte göra det! Logos tänker jag kan översättas som ett framträdandes helhet. Var helheten intressant?
Jag tror det går att utvinna massor av idéer från triaden för att utveckla sitt musicerande.
Det finns några begrepp inom retoriken som jag skulle vilja översätta till musik. Eftersom jag ser mig själv som en improviserande musiker i första hand kommer jag utgå från improvisationen men jag är säker på att det går att tolka på flera sätt. Så för att utveckla ett solo kan man använda sig att följande retoriska figurer:
- Alliteration – Tal: Upprepning av samma inledningsbokstav i flera ord i följd.
Musik: Utgå från samma startton i flera fraser i följd.
- Anafor – Tal: Upprepning av samma ord i början av en mening.
Musik: Upprepning av samma tonmaterial i början av en fras.
- Ellips – Tal: Utelämnandet av en del av meningen.
Musik: Utelämnandet av delar av den musikaliska frasen.
- Ironi – Tal: Säga en sak men mena motsatsen.
Musik: Spela något ”ironiskt”. Svåröversatt ändå vanligt förekommande musikaliskt!
- Klimax – Tal: Höjdpunkten som man byggt upp till.
Musik: Solots/kompositionens höjdpunkt.
- Trikolon – Tal: Man utformar sina tankar i tre led.
Musik: Utveckla en fras tre gånger innan man går vidare till nästa.
Så om nu musiken är ett språk och vi som musiker är talare; borde vi kanske inte lära oss retorik?
Och borde inte det viktigaste vi lär oss vara hur vi kan uttrycka det vi vill med med musiken istället för att lära oss språkvetenskap?