* Ett kapitel från min kandidatuppsats Att tänka på TaKaDiMi 2011.
Den största anledningen till att jag blev intresserad av indisk musik var rytmerna. Som ovan lyssnare tyckte jag att det var svårt att förstå hur slagverkarna tänker samt uppfatta logiken. Nu när jag börjat lära mig mer och mer om musiken vet jag att det bara handlar om väldigt tydliga system som sedan de bästa slagverkarna utforskar och utmanar genom år av övning, övning och övning. Det första man får öva på som tablaspelare är”bols”.
Bols är samlingsnamnet på de ord som används för att beskriva varje slag och används för att sätta ihop rytmiska cykler. En bol är också en fingervisning om hur slaget ska låta. Om inte rätt ljud produceras kommer inte rytmerna låta som de ska. Inte förrän tablaspelaren kan recitera rytmerna får han eller hon slå första slaget på trumman. Jag har hört historier om vissa tablaskolor där de sysslar med enbart bols i ett helt år innan eleverna får sina tablas.
Att säga hur många bols som finns är svårt eftersom det finns sex olika ”gharanas” (traditioner/skolor) som skiljer sig åt. Grundslagen skiljer sig dock inte mycket åt vad jag vet och är ca 10-12 stycken. Av dessa har jag valt att jobba med sju enkla slag och två kombinationer. Att hitta sju olika ”slag” på min bas som går att utföra effektivt i följd var lättare sagt än gjort. Jag upptäckte ganska fort att den basteknik som passar bäst för det här experimentet är ”slapping”. Slapping innebär att man använder tummen för att slå an strängarna (thumbing) samt pek och långfinger för att plocka strängarna för ett snärtigare sound (plucking) . Vänsterhanden används också mer percussivt med sk. Hammer on. Basisten Larry Graham anses vara den som uppfann slapping och han har sagt att tekniken uppstod när han spelade i ett band utan trummor. Graham använde då thumbing för att försöka efterlikna bastrumman och plucking för att härma virveltrumman. Med det i bakhuvudet min tänkte jag: ”Varför inte expandera idén och försöka härma tablas?
Indisk musik är uppbygd på ”raga” och ”tala”. Utan att ge mig in i djupare förklaringar kan man enkelt säga att raga handlar om allt som har med toner att göra och tala handlar om rytmer. Varje tala innehåller massor av information och jag skulle kunna ägna flera sidor att reda ut alla termer och för den intresserade finns en lista på litteratur i slutet av uppsatsen. Det enklaste sättet att beskriva en tala är som en taktart/rytmisk cykel på X antal slag och en instruktion om hur du ska spela denna cykel. Det finns t.ex. flera olika talas med 7 slag men de är olika eftersom de ska spelas på olika sätt och med olika grupperingar.
*Bilden är tagen från “Fundamentals of Tabla” vol.1 David R. Courtney 1998.
För att hitta ett basslag till varje bol har jag lyssnat på inspelningar av tablas samt använt mig av de kommentarer ovan. Jag tycker att jag hittat slag som passar bra och framför allt är det tekniker som går att överföra till mitt spel oavsett genre. Framförallt har det varit en spännande utmaning att leta efter nya tekniska infallsvinklar.
Bols – Slap
Na – Pluck G
Dha – Pluck D&G
Ta – Pluck D
Dhin – Thumb E
Tu – Thumb A
Tin – Hammer on med vänsterhand (handen slår an greppbrädan för att skapa ett perkussivt ljud)
Ka – Snap D&G (ett eget påhittat slag som liknar flamenco-gitarristens Rasgueado)
Kombinationsslag för Matta och Ektal:
DaGe – Thumb E, Thumb A
TiReKeTe – Thumb E, Lefthand, Thumb E, Pluck G
Den sista delen är att använda sig av alla dessa slag för att spela Theka.
Theka förklaras enklast som en talas bols och blir en sorts ramsa för att lära och memorera talan.
Det finns över 100 olika talas men ca 10-15 används regelbundet.
Av dessa har jag valt ut följande 6 stycken att jobba med.
Dadra tal (6 slag grupperat 3+3)
Theka: ||: Dha Dhin Na | Dha Tin Na :||
Det som gör Dadra intressant är att den börjar på Dha vilket är det svåraste och ovanligaste slapslaget jag använder. Om man spelar ”vanlig” slap börjar nästan alla fraser med tummen. Även kombinationen Na till Dha är väldigt udda.
Rupak tal (7 slag grupperat 3+2+2)
Theka: ||: Tin Tin Na | Dhin Na | Dhin Na :||
Här är det också starten som är utmanar. Jag har aldrig under alla mina år som basist spelat en baslinje som börjar med en Hammer-on (Tin Tin). Att göra två i rad har jag nog aldrig gjort innan det här experimentet.
Matta tal (9 slag grupperat 2+2+2+3)
Theka: ||: Dhin TiReKeTe| Dhin Na | Tu Na| Dhin Dhin Na :||
Jhap tal (10 slag grupperat 2+3+2+3)
Theka: ||: Dhin Na | Dhin Dhin Na | Tin Na | Dhin Dhin Na :||
Både Matta och Jhap är ganska logiska sett ur ett ”traditionellt” slap-perspektiv.
Den stora utmaningen är att spela figurer med 9 respektive 10 slag.
Ek tal (12 slag grupperat 2+2+2+2+2+2)
Theka: ||: Dhin Dhin | DaGe TiReKeTe | Tu Na | Ka Ta | DaGe TiReKeTe | Dhin Na :||
Ek är helt klart den svåraste talan. Det är många ovanliga slagkombinationer där Ka till Ta är den svåraste. Men jag upplever också Ek som den intressantaste att spela just för att det både känns och låter väldigt annorlunda jämfört med vad man är van vid.
Tin tal (16 slag grupperat 4+4+4+4)
Theka: ||: Dha Dhin Dhin Dha | Dha Dhin Dhin Dha | Dha Tin Tin Ta | Ta Dhin Dhin Dha :||
Tin tal är den i särklass vanligaste talan. För en västerlänning känns den också helt logiskt med tanke på strukturen (4/4). Liksom Dadra startar den på Dha men har också Dha som upptakt vilket skapar en intressant och svårbemästrad rörelse. I övrigt är Tin Tin (se Rupak) en teknisk svårighet.